Okej, så här är det: Det finns normer. Olika samhällen har olika normer och det är normerna som sätter ramarna för människorna i samhället.

Normen i Sverige och många andra västerländska länder är man, vit, hetrosexuell, monogam, cis och utan någon form av funktionsvariation. Är du allt detta anses du vara bra och normal och kan gå igenom livet utan att behöva förklara din existens. Faller du däremot utanför ramarna på någon av punkterna förändras förutsättningarna. Är du kvinna "är" du lite svagare, lite sämre och lite mer av ett objekt. Är du homosexuell "behöver" du komma ut och fläka ut ditt sexliv för släkt och vänner. Har du en något mörkare ton i hyn "kan du vara" allt från terrorist till tvångsmässig våldtäktsman. Ovs osv i all oändlighet.

Det jag önskar att folk kunde komma till insikt med och acceptera innan de gav sig in i politiska diskussioner om människovärde är att de troligtvis tillhör normen på ett eller annat sätt. Att de i vissa situationer faktiskt är de som sitter med fördelarna på sin sida, och att det blir vad man gör det till.

Till exempel:

Om du är cisman och jag diskuterar feminism med dig handlar mina feministiska tankar inte om att jag tycker illa om dig som person. Jag behöver inte ens veta något om dig som person - eller så vet jag allt om dig och tycker om dig/tycker illa om dig av andra anledningar än att du är just man.
Vad jag däremot vet - och som jag önskar att du också kunde ägna en tanke åt ibland - och som jag tycker illa om är att du är normen. Någon bestämde för längesen att du är måttstocken mot vilket allting ska mätas, och bara det faktum att du har en snopp medan jag inte har det gör att jag ska ges ett lägre värde.

I den situationen kan du reagera på fel sätt, och säga saker som att "det är faktiskt synd om män också" eller "det är inte lätt att vara man heller, om det är det du tror!".

A) Jag som feminist vill motverka traditionella könsroller som är skadliga för både män och kvinnor. Fatta det.

B) Diskuterar vi hur kvinnor förtrycks i ett patriarkalt samhälle är det inte läge att börja prata om de stackars männen. Hade vi pratat om trädgårdsskötsel hade du inte oförhappandes gått över till att prata om den senaste Tarantino-filmen. Håll dig till ämnet, tack. 

C) Viktigast av allt: Acceptera att du representerar normen. Jag hatar inte dig för att du är en norm-människa. Ingen av oss har kunnat välja vad vi föddes som, men vi kan båda reflektera, problematisera och ta ställning till oss själva och det vi representerar. Vill du tycka synd om dig själv för att du blivit den du blivit så kan du absolut göra det, men tryck inte ner människor i din omgivning genom att förminska deras upplevelser och prioritera ditt eget gnäll.

Jag är också norm. Jag är vit, jag är cis, jag är tillräckligt hetro för att ha valt att leva huvudparten av mitt liv med en man. I diskussioner om rasifierades eller HBTQ-personers upplevelser har jag således inte mycket att komma med. Jag vet inte hur det känns att bli tvångskönad, att bli utsatt för hat på grund av sin sexualitet eller att tvingas utstå rasism. Men jag kan lämna plats åt och lyssna på de som vet av egen erfarenhet, jag kan anpassa mitt beteende och mitt språk för att bättre tillmötesgå dessa människor och på så sätt visa stöd för deras kamp att bli rättvist bemötta av folk i sin omgivning.

Att vara norm är inte något fult; det blir vad man gör det till. Reflektera över dig själv, din plats i och din påverkan på samhället. Lyssna på de som står utanför normen.

Sluta förminska andra människor genom att föra deras talan åt dem; ta istället ett steg tillbaka, knip för en gångs skull igen och lyssna. Du lär dig så mycket om både dig själv och din omgivning på vägen. Och hjälper till att göra världen lite bättre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Jag tycker att den här bilden av Lina Neidestam är så himla träffande. Hon lyckas få in så mycket i en enda serieruta.   Dels det faktum att människor i västvärlden ofta tycker att västvärldens normer och ideal är de "rätta", de som männ...

Jag är för kvotering. Så jäkla mycket för. För för för. Jag har alltid varit för kvotering. Magkänslan har sagt att det har varit rätt men jag har aldrig kunnat motivera min åsikt. Förrän nu, tack vare alla fantastiska feminister som sprider sin kl...

För att poletten ska kunna trilla ner lite snabbare hos er andra än den gjorde för mig: Läs Lady Dahmer och förundras över hennes fantastiskitet! ...

I våras började jag läsa en del feministiska bloggar och gick med i ett par feministiska/genusrelaterade grupper på Facebook. Sedan dess har jag fått en hel del nya insikter och lärt mig mycket om både mig själv och samhället i stort. De senaste två ...